Passivhus

 

Passivhus
Vårt passivhus är det första certifierade av Passivhus Institutet i Darmstad passivhuset på stommen i Polen. Huset har blivit utmärkt isolerat och har fått ett possitivt resultat på täthetsprovning. Huset har undersökts djupgående av specialister på projektering av passiva hus

Huset kännetecknas av följande parameter:

  • Huset med ytan på 120m2 och volymen 320m3 byggt i Tarnowskie Gory trakten
  • Negativ sydostläge, skuggsområde mellan befintliga byggnader, hög lutning från syd sida
  • Det är 5 st fasta invånare i huset

I huset använde man:

  • Värmepump NEURA EUROPA på 5kW med slät utbytbar del,
  • Golvuppvärmning på 100 % av ytan,
  • Mekanisk ventilation med värmeåtervinning PAUL 300 NOVUS,
  • 3-glas träfönster Sokółka GOLDLINE,
  • Genomsnittlig temperatur inomhus på vintertiden +23oC,
  • Utvändiga väggar U=0,09 W/m2k,
  • Tak U=0,10 W/m2k.

Nedanstående diagram visar centrala uppvärmningskostnader på centraluppvärmning och vatten samt kostnader på tilläggsuppvärmning i de kallaste månaderna (december, januari, februari). Det är värt att nämna att tilläggsuppvärmningen behövdes i endast 3 månader. Kostnader på uppvärmningen av vatten var högre än kostnader på uppvärmningen av hela huset.

Årets centrala och vattens uppvärmningskostnader gick upp till 1125 PLN brutto år 2011. Det är totala kostnader därav 692 PLN är vattenkostnader och 433 PLN är tilläggsuppvärmningskostnader. Kostnaden på rekuperator under hela året gick upp till 80 PLN/år.

Slutsatser: passivhustandard sänker boendekostnader rejält. Kostnader på tilläggsuppvärmning är låga och komfort som ges av uppvärmning är hög. I passivhuset är genomsnittlig temperatur högre än i andra även energisnåla byggnader. Uppvärmningstid i passivhuset är 50 % kortare och uppgår till endast 3 månader. Detta är möjligt endast ifall man bygger hus från prefabricerade element som garanterar brist på köldbryggor och väldigt hög täthet.

Täthet


Otätheterna i byggnader orsakar bland annat:

att värmeegenskaper på isoleringsmaterial på skiljeväggar försämras betydligt och med detsamma att kostnader på uppvärmningen går upp
att fukten dyker upp på invändiga ytor i husen (väggar, golv, och innertaket) som leder till svamputveckling (mögelsvamp) som påverkar både rummens estetik och invånarens hälsa samt komfortkänsla negativt.
att fukten dyker upp på skiljeväggar som leder till svamputveckling (mögelsvamp) inne i konstruktionsmaterial vilket försämrar dess hållbarhet och långvarighet.
att luftutbyte försämras i rum med självdragsventilation gentemot parameter som anges i projektunderlag.
att ventilationsprocesser försämras samt man förlorar möjlighet att kontrollera (reglera) ventilationsprocesser i klimatinstallationer och instrument till mekanisk ventilation. Även rekuperationsprocesseb i installationer med värmeåtervinning påverkas negativt.

 

Täthetsprovning med „Blower Door” är en mått men inte beräkning

täthetsprovning ger information om verkliga parametrar på testade huset. Om man hittar otätheter på en lämplig byggetapp kan man eliminera dem och även reducera till ett minimum dess effekter. Täthetsprovningen med „Blower Door” ger möjlighet att försäkra sig att man har skapat villkor för att uppvärmningssystem och ventilatiosnssytem kan fungera på bästa sättet med högsta möjliga vinster vid lägsta möjliga exploateringskostnader. Man kan använda provningens resultat för vidare beräkningar som är nödvändiga för att beskriva husets energi (energideklaration) och kolla parameter på tidigare projekterat ventilationssystem. I hela budgeten förbunden med husbygge utgör täthetsprovningen endast en liten procentdel i kostnader men fördelar med att hitta fel i husets struktur och möjlighet att eliminera dem är ojämförbart större.  

 

Under utförandet av ett „Blower Door” test

är en test på kvalitet (noggranhet) av utförande på utvändiga skiljeväggar i huset gällande dess lufttäthet (infiltration och utfiltration). Genomförandesätt av provningen samt villkor hur man utför den korrekt anges i normen PN-EN 13829:2002.

Under utförandet av ett „Blower Door” test

med hjälp av en fläkt som placeras i ställe där utvändiga dörrar finns (på en aliminium ram som täcks av en presenning) utsätter man huset för ett så pass stort undertryck (eller övertryck ) att luften kommer in i huset genom alla även de osynliga otätheterna väldigt instensivt. Syftet med testet är att hitta oktontrollerat luftläckage i huset och mäta n50 paramter som beskriver husets täthet. Täthetstest utför man under byggtiden före slutarbeten och efter att alla arbeten har blivit utförda för att bekräfta resultat. Huset utsätts för ett test för över och undertryck. Hela processen är helt automatiserad och mättresultat presenteras i ett speciellt protokoll med täthetscertifikat (optionellt). Husets täthetsgrad anges i n50 parameter som informerar hur många gånger under en timme sker luftläckage mellan inne och ute pga otätheter vid tryckskillnaden 50 Pa. Denna tryckskillnaden uppstår vid vinden med hastighet ca 9m/s vilket motsvarar 5 enligt Beaufort skalan. I bilagan nr 2 till den gällande från den 1 januari 2009 uppdatering till ”Infrastukturens Stifning från den 12 april 2002 gällande tekniska villkor som byggnader och deras läge bör uppfylla” (WT2009), i avdelningen ”Krav på värmeisolering och andra krav gällande energibesparing” anges att ” I bostäder, både samhällsbyggnader och kommersiella lokaler samt även produktionshallar, skall ogenomskinliga yttre skiljeväggar samt anslutningar mellan dem och delar av dem och anslutningar av fönster mot ramar projekteras och utföras med tanke på att uppnå total lufttäthet”. Dessutom rekommenderas det att utföra en provning som kontrollerar husets täthet och här anges krävda värde på n50 parameter: för hus med gravitationsventilation n50≤ 3,0 [h-1] och för hus med mekansik ventilation n50≤ 1,5 [h-1].

Isolering


Isolering av yttre skiljeväggar:
Enligt polska regler kan U värde på yttre skiljeväggar ej överstiga 0,25 W/m2K (ju mindre desto bättre). I energisnåla hus rekommenderas det att U värde ska vara mindre än 0,20 W/m2K och hellst inte överstiger 0,15W/m2K. Multicomfort hus garanterar väldigt bra termiskisolering eftersom U=0,14 W/m2K används som standard. Det finns flera olika faktorer som påverkar väggarnas isolering:

  • Typ av material som används för att bygga väggen ,
  • Tjocklek på varje skikt ,
  • Termiska egenskaper av materialet som mäts i form av värmekonduktivitet Lambda (ju mindre desto bättre värmeisolering),
  • Utförandets noggrannhet.

Därför , finns det andra faktorer som påverkar husets isolering och det är inte bara tjocklek på t ex cellplast utan även dess typ. 10 cm av cellplast med lambda 0,040 W/mK kommer att ha sämre värmeisolering än 10 cm av cellplast med lambda 0,033 W/mK. I Multicomfort hus använder man "den varmaste cellplasten" med tillägg av Neopor som har lambda på följande nivå 0,033 W/mK. Kvalitet på isolering har också stor betydelse. Ju nogrannare är huset isolerat desto mindre risk att köldbryggor förekommer.Takisolering borde utföras speciellt noggrant. Varma luften går upp och högsta upp i huset är det varmare än på bottenvåningen. Därför är det viktigt att välja och anpassa takisolering rätt. Minimalt skikt på isolerat tak är 25 cm. Isoleringskikt som finns mellan takbalkar utgör 20 cm. Under takbalkarna måste ett skikt av 5 cm mineralull finnas. Det skiktet minimerar köldbryggor som uppstår längs takbalken. Kvalitet på isolering och dess montage är avgörande för att säkerställa det att huset blir energisnålt eller passivt.

För att verfiera isoleringskvalitet och dess montage brukar man utföra test med thermovision kamera. Dessa provningar möjliggör att hitta alla fel i teknisk isolering samt hitta alla otätheter som släper in kallt luft till huset. Man brukar utföra testet på vintertiden när temperatursskillnader mellan inne och ut är högsta (t.ex. 30 grader)

INSTAllation


I passivhus, sänker man energetiska kostnader som säkerställer bekväma livsvillkor inne i huset genom att begränsa värmeförluster, få värme från omgivningen och även möjlighet att ackumulera värme inne. Denna byggfilosofi orsakar att max 15 kWh/(m2•år) energi utifrån krävs i årets balansräkning efter att man har räknat alla vinster och förluster. Vi vill påminna att i det traditionella byggsättet som projekteras och utförs enligt gällande byggregler uppgår energibehovet ofta till över 120 kWh/(m2•år). Det små energibehovet i passivhus orsakar att förutom få undantag är centraluppvärmningssystem som alltid förekommer i de traditionella byggnader inte är nödvändigt. Däremot är det möjligt att värma upp alla rum med hjälp av ventilationssystemet. Den uppvärmda luft som kommer in till utrymmen kan bära in lämplig värmemängd. I passivhus har man inga kostnader på värmeintallationen i byggfasen och detta reglerar i total budget högre kostnader förbundna med bättre isoleringsparameter på yttre skiljeväggar. Till extra besparingar kan man räkna självklart brist på exploateringskostnader på hydraulisk installation som ingår när man väljer att bo i tradionella hus.

Huvud regel som gäller passivhus gäller brist på centralvärmeinstallation. Däremot finns det vissa undantag. Det är inte möjligt att värma sådana rum som toalett eller badrum med hjälp av ventilationsluft. Dessa utrymmen ventileras som sist. Luften går först till vardagsrum sedan till sovrum sedan till korridorer, hallar mm och det orsakar att den kyls. Därför kan den inte värma upp toaletten eller badrum speciellt att i dessa utrymmen rekommenderas det att ha högre temperatur än i andra rum. Undantagsvis använder man då värmelement som rekompenserar brist på värme.

I passivhus har man bestämt att inte använda självdragsventilation eftersom den skapar stora värmeförsluster. För att få denna ventilation fungera måste stor temparatursskillnad uppstå. Då har luften från huset tendens att gå upp och kommer ur ventilationskaminer och möjlighet för effektiv värmeåtervinning förloras. Som vi redan skrivit sträver man i passivhuskoncept efter maximal täthet av utvändiga skiljeväggar för att eliminera luftkonvektion mellan inne och ute. Detta är annan anledning till att man inte använder självdragsventilation. I tradiontionella byggnader luften som förs in i huset genom otätheter i utvändiga skiljeväggar ”stödjer” ventilationen och därmed värmeförsluster. Sammanfattningsvis kan man påstå att ventilationen i passivhus borde utföras så att:

  • Värmeförlusterna minimeras genom maximal värmeåtervinning av värme som kommer ut huset,
  • Den lämpliga ventilationsnivån säkerställs enligt de tekniska villkor som de ska motsvara,
  • Värmespridning i hela huset säkerställs för att garantera termisk komfort för invånare.

För att garantera att ventilationssystem fungerar rätt är det viktigt att säkerställa rätt riktad luftspridning genom alla zoner. Mht invånares komfort är det viktigt att bibehålla rätt ordning på rums ventilation som tar hänsyn till invånares behov, processer och aktiviteter som sker i dessa utrymmen.

I mekanisk ventilation spelar en ventilationscentral eller flera ventilationskanaler kopplade till en gemensam ventilationscentral den mest väsentliga rollen i luftspridning i byggnaden. I passivhus fall används det olika mindre eller mer utvecklade ventilationscentraler som alltid har rekuperator för värmeåtervinning från använda luften. Ventilationscentralerna kan fungera oberoende av varmvattenberedare eller kan de vara kopplade till den. För att få mer effektiv värmeåtervinning i passivhus brukar ventilationscentralen vara kopplad till en markvärmeväxlare.

 

Förutom rekuperator består den av fläktar, filter och elvärmare som värmer upp inflödande luften. Denna anordning är relativ enkel när det gäller produktionssätt och den är billig. Nackdelen med anordningen är hög elenergikonsumtion av värmaren. Ovanstående lösning kan förbättras genom att använda luft/luft värmepump i ventilationscentralen. Värmepumpen får tillbaka värme från luften som kommer ur huset och lägger den till luftflödet.

Värmepumpen ökar anordningskostnaden. Tack vare värmepumpen är det dock möjligt att minska energiförbrukning betydligt i jämförelse med elvärmare.

 

Elvärmare och värmepumpen är inte de enda värmekällor som används i passivhus. För att värma upp ventilationsluft använder man även värme som kommer från bränning av biomassa, gas och olja. Dessutom är ventilationsinstallation väldigt ofta integrerad med installation av varmvattenberedare.

Anordningen är mest effektiv, när rör lägs i riktlinje utan kurvor som skapar extra luftmotstånd. Om objektets läge inte låter att använda denna lösning kan man lägga rör i anna form, man ska dock undvika 90° kurvor. Det finns även markvattenvärmeväxlare som baserar på sandkorn. Ien sådan lösning flöder luften från inlopp som finns inne i huset igenom sandkorn yta. Den typen av värmeväxlare har dock flera nackdelar: den kräver bra skydd mot gnagare och föroreningar samt skydd mot högvattennivå

Ventilationscentralen, borde finnas i optimaliserat ställe för längden av installationskanalen i byggnaden. Det är viktigt att veta att centralen borde finnas så långt från sovrummet eller kontor som möjligt. Man måste också ta hand om bra termiskisolering av ventilationskanaler så att det blir ingen kylning eller värmning av luften i kanalen. Urval av material till ventilationskanaler är av stor betydelse. Man använder flera olika material från plast, stålelement till träliknande produkter. När man väljer materialet borde man ta hänsyn till sådana faktorer som bullerinträngning i ventilationskanaler, luftmostånd, risken för bakteriautveckling eller montagesätt. På vintertiden kan temperaturskillnaden i klimatvillkor som gäller i Polen mellan inne och yte uppnå även 40 grader. Tar man luften in utan värmeåtervinning måste man hela tiden täcka kostnaden för energi som krävs för att värma upp luften med 40 grader till värde som borde råda inne. När man använder rekuperator minskas detta belopp genom att få värme tillbaka från använda luften och ge den till friska luft. Anordningens mekanism baserar på att friskluftsflöde och förvärmdsluftsflöde förs i motsatt rikting parellelt så att värmeutbyte sker mellan dem utan att blanda flöden.

 

Värmeväxlare som används i passivhus har effektivitet på eller högre än 75% vilket innebär att denna värmemängd blir växlat mellan flöden och energikostnad som man måste täcka på vintertiden för att värma upp friska luften till 20°C är ojämfärbart lägre än i traditionella byggnader. När det finns låga temperaturer är det nödvändigt att värma upp luften som förs in. Flera energikällor används för att upfylla detta krav. Markvärmeväxlare är en väldigt enkel anordning vars syfte är att prelimärt värma upp luften till ventilationen genom att få värmen från marken. Dess funktion baserar på faktum att på vintertiden är marktempareturen 1,5 m under markytan i våra klimatvillkor alltid på fast nivå ca 3 - 6°C och brukar vara betydligt högre än temparaturen på luften. Innan luften från inlopp förs in i fläkten går den via markvärmeväxlare där värms den upp till temperaturen över 0°C. På det sättet använder man energi från marken gratis. Det är bara fläkt för luftflöden som behövs för att få anordningen fungera. Markvärmeväxlare används även på sommartiden när marktemperaturen är betydligt lägre än luftstemperatur. Då kyler marken ner luften som tas in i huset utan att använda extra klimatiseringssystem. Markvärmeväxlaren brukar oftast byggas av polyuretan rör eller PVC rör med diameter 16 till 20 cm som grävts in 1,5 under markytan. Den ska ha lutning för kondensvatten som uppstår som resultat av att varma luften kyls ner på sommartiden.

GRATIS
[]
1 Step 1
Previous
Next